A3: Aiii 88 A —l— — — SDBmarjiehanda. Förgätaniasej. Konhända frulle det roa wåra ålffwårs a läsarinnor, att få weta af hwilken anse Hedning den lilla blomman Fårgåtsmigeej ÄErhällit sitt betydelsefulla namn. Nå ål, jag will berätta der: Twå ålfran: e wandrade, aftonen före fin bröllops: ag, på den klippiga stranden af Donau. En liten blå blomma hade uppspirar ce icllan klipporna. Flickan warseblir blom: an, finner den wacker, och yttrar sin nskan att åga den, Straxt skyndar Ynge ingen att uppfylla fin trolofwades dn: iran, men halkar på den fuktiga ftenhåls en, och nedstörtar med blomman i flo: en, Med yttersta ansträngning lyckas et honom twå gånger att arbeta sig upp ur e häftiga wågorna. Slutligen uppkastar pan blomman på stranden under utrop: Förgåt:migsej! och nedsjunker sedan för Mtid i floden. — Engelska tidningar berätta, att Penna sommar Jrländare i större mängd än någonsin förut öfwergått till England, sör att under skörden söka någon förtjenst. Ftere tusende, hwaraf siörre delen uti det: Pest eländiga tillståno, månde likwaäl år! ser, utan att hafwa funnit arbete för en: sada dag. Detta förklaras, då man ber) Ännar, att hundra Engelska fabriks-arbe ö Precfamiljer, under närwarande induftris Kk slapphet och osåkerhet, äro glada att senom landtmannazarbeten funna förtie: sa något. De arma Jrländarne tåga nu: Tocktals, med fårade fötter och knappast FT stånd att framsläpa fig, genom emer. pools gator, och tigga bröd och medel att Rerwända till Jrland. —Resande från Petersburg beråtta Perkliga undersaker om det nnuppbvaada! ——