en klass, få oumbärlig och nyttig för fras ten, fom den fattiga, genom sitt tefame liga arbete existerande klassen, skall bafs wa en utwärt af en fattigklass wid fi: dan, fom besudlar den med wanära, få långe fom det år swårt, ia nästan omöj: ligt att skilja dem år, ehuru de dock äro få himmelswidt olika. Derföre är fattigförsörjningen en af de swåraste uppgifter, och det finnes ingen wälgörenhetsanstalt, fom får få många förbannelser af — de fattige. All fats rigdom, når den blir nöd, måste hafwa hjelp, det år wisst; men hwilken hjelp? Det år det owissa. Det år äfwen ofta owift, hwilken fattigdom fom är nöd, y lättningens fattigdom — år ide nöd. — — — Wi sidan af daglönaren Olle bor daglönaren Lars. Båda blefwo drifs te of misswärtår till staden med hustru ch tre darn, samt tomma händer, och åda fingo samma arbete. Twå år gins ). Båda sökte fattighjelp. Lars får. oDwarföre år Lars uslare? Ey, säger ie, ban har aldrig gjort annat ån jus it upp fin förtjenst, och jag har med allt nitt arbete och all min sparsamhet ej örmått att skaffa mig en hel rock på roppen eller min stuga vappad.ss — )ederlige Ole! jag wil måla din fuga, ch du skall hafwa hjelp, om det ån ha: e lyckats dig att få hel rock på kroppen ch din fluga rappad. Ditt försök att örbättra din ställning gör dig wärdig jelpen, äfwen om ditt syftemäl hade mppnätts. Folk, fom du, måste likwäl n gång alltid få sanna ordspråket: hjelp ig fielf, få hjelper dig Gud; men folk, om Lars, säga: bjelp dig icke sjelf, få jelper dig fattigfafan. Och hvad blif: ver följden deraf? Lars år rättwisligen ommen i nöd och må hjelpas, utan pörjsmål om förtjensten dertill. Dock örblir alltid denna klass i fattladomens