HDwarjehanda. Är det en skam att wara fattig? .... Det finnes en fattigdom, fom år sam; och wi känna den alla, men älska n icke, ty den är icke den fattigdom, om år himmelens barn, och) wi nödgas vt ÄN Att bedja om tillgift, då wi skänka den årt medlidande. Det finnes en fattig: pm, fom ingen bättre ån den hederlige betaren känner fåjom en fram, och fom gen bättre ån han fan finna fig upps örd af, att fe fin årliga fattigdom förs: äxlad med. Jngen hatar den mera ån n, fom wet hwad arbete och fparfams st vet fordras, för att bålla sig uppe rått att hata den än han, som sitter å den nakna stenen, eller i inbyfeshjo: es koja och likwäl wet att lefwa ärligt med ära. En owärdig rik skadar Fe fina bättre medbröder; men en omwårs 3 fattig skadar fina mera ån på ett t. Han bestjäl den werkliga nöden, i heten och förslöar den priwata. Det nes ingen skillnad i borgerligt och nskligt wärde emellan en rättskaffens ibetsman i sin guldbroderade rock och n arbetskarl, som kämpar allwarligt 9rent med fin fattigdom; men det år förskräcklig skillnad emellan denne och lättjefulle och försupne, om barmbers bet copande dagdrifwaren. Embets: annen och arbetskarlen äro båda twå I den grad lika nyttige för staten, att n ide fan säga, hwilken af dem man sst skulle funna umbåra. Ardeta skola alla, hwar på sitt fått, om wi wiljea Bo att mi förtjena art lefwa; och wos d mennifforna riktigt råttwifa, få frul: flere blifwa arbetskarlar ån embets: skn. Men låt det nu wara, som det då blir det emedlertid alltid illa, ati