———— (Jnsändt.) Den Fattiges Klagan. O Gud! som allsmägtig min warelses timma befallt, Nog ser jag en ordningens ljusare firime ma i allt; J strälande rikedom fästet sig kläder, Och blomman, en Drottning på flagfåltet träder — Jag ensam wid brasan Upptinar den trasan mig höljt. Och når till mitt hem ifrån arbetets mid: da jag går, Hur mager och knapp är den tillredda födan jag får, Ci sparfwen ses plöja den äker han stördar, ch lejonet frossar bland rof, fom det mördar, — Jag sträfwar i gruset, Och saknar i huset dock bröd. Och hungrige fmå der wid tröskelen grå: ta ibland, Hur bittert att, tom, för dem nödgas upplåta min hand, )ur bittert att skåda de lidande nakna Begåra hwad Wilddjucens ungar ej sakna, Begära — förgäfwes — Mitt hjerta förqwäfwes O, Gud! ö Dock, Fader, Alswägtig! upptag icke illa A 22