Helsingborgs-Posten – 1 augusti 1840, sida 3

till Brodern Schröderhrims disposition. Men allting har en ände, od) rifsdagen tog följaktligen också slut. Ett par das gar efter det den war afbläst, möttes bonden od) Srats:Sckreteraren på gatan, Nå, fe god dag, min hedersbeor? hålkfas ide bonden; men blef helt flat, då Statås sekreteraren swarade: ÅÄbh, wet hut Pehr Pehrssoul wet du inte act riksdagen år slut? ö Tiggaren. En i lumpor hiljd tiggare flod wid ett gathörn i Paris, och bad en förbigående officer om en allmosa, men fit afslag. — Då fade tiggaren: AT, min herre, hwarföre skulle ni en gång rädda mitt lif! Eljest hade jag erhållit en hedrande död, i stället att jag nu måste dö af hunger, — Hwad säger du? genmälte officeren, jag skulle hafwa räddat dirt lif! När gjorde jag det? Jag känner dig icke, och wet mig aldrig hafwa sett dig. — AB jo, återtog tiggaren, myvpiferligen måste ni minnas mig. Jag stod i slaget wid Katzbach under ert bes fäl. Knappt bade wi hört fiendens före sta stott, innan ni tog till benen och jag följde ert eremptl. Härigenom undgick jag de fiendtliga kulorna, sabelhuggen och sbajonettstyngen, och således fan ni ej nec fa, att ni räddat mitt lif. Öfficern gaf den fattiga satiristen en allmesa. AAn FEFFT A U A 25 TU 2 AAAA A KR 3