hwarpå enhwar måste igenkänna den full: ändade skädespelerskan. Det War ifynners) bet några sångpartier, såsom t. er. reci-1 tativet ur operan Lucie, fom hon utför: ) de med gripande pathos och få måfterst ligt att åheraren föll i werklig beundran. Och hvem fan glömma det ögonblick da wid afsjungandet af Cavatinan ur Robert of Normandie hennes klangfulla röst siegrades till uttrycket af den djupasies angest och de mest häftiga, sönderslitande qwal? Eller hwem smälter dj ännu wid. hogkomsten af de saliga moriendotoner, hwarmed hon förtjusade i den medlersta af de trenne romancer fom utgjorde fi: sta momentet af soircens andra afdes ning? — Wi tro of således uttrycka ert wid Ramlösa allmänt omdöme öfwer Jenny Linds musikaliska talent, i det wi at henne inrymma en af de första platsa serna bland swensta toakonstnärer, och wi woro wisserligen ej ensama om den önskan att hon ännu en gang före sir safresa från orten, hwilken skedde i dag på morgonen, skulle fägnat publiken mer ssin förtrollande stämma. Af de circa 500 åhörare hon hade i Lördags tro wi att pluraliteten med mycket nöje skulla såterinfunnit sig att höra henne, och det ssäkra år art mången uppriktigt önskat satt göra denna närmare bekantskap mer Jen utomordentlig förmåga. Ä 4