amma öfwerstende tillbala, ty garva må gäfwa gälda; och mera fan wal ingen warit i hurren ler af någon dylik feber antastad, du då mam tan glömma sitt eget namn. Han säger fig uta tryckelilgen wara alderman i Langeberga, men glömmer likwäl mid fit namns undertecknande att ban heter Wer Olbon, ech ide Per Ninson. Så har han åtminhone tecknet sitt namn å allal de inteckningar och rewerser wi fatt af honoms utgifne. — Sutligen derömmer han sig af, att LÅ ingen af de one utpekude personer mile toga sitt wagstycke, tog han dem fjulf i befsattninen och satte dem i godt stånd. Om han dermed menar de uatpekade personerre, tro mi att har ajorde bast att satta sia jelf i godt stånd förfil menar ban åter wägsiyckenen, kunde han säker: parakna tack derföre af Köpinge Byeman, om icke de weste, att hujwudmotivet till hans tienst aftigbdet wore den, att han af ett par Hål på nämde wagsycken funnit fig något generad mid de flere falas-rejor, för hwilika han af samma wåäss behöft sis begagna. — En Man, fom tycks ice Noga tänna både mår Antagovist och den har skryter fig wara en gren af, bade mid genomlds! ningen af hans fika foragering i N:o 54 af det ta blad ert yttrande, med hwilket mi wilja bjuda räde honom och hang foder ett ömt farma!: Den sjelskleke Narren fig ömkligt bedrar, Ju mera han skriker — den fänen! Han tror fig ha wunnit en seger så rar, Blott sista fom första ordet han har, Likt hunden, fom skäller på månen.