Motionen war säledes ickc återtagen, fastän motionären begagnade den i Riksdaksordningen medgifna rätt, att få ur motionen utesluta ett uttryck; men sjelfwa motionen qwarstod. Det är derföre anmärkningswärdt, att densamma Redaktion, som meddelat allmänheten en oriktig uppgift, ej welat till rättelse införa följande Neklamation: Då Redaktionen gjort fig skyldig till det miftag, att underrätta fina Läsare, att jag skulle Haf: wa återtagit min motion angående att Rikets ständer wille föfa utwerka en Amnesti för Or Assessor Crusenstolpe, få anser jag det både mas ra min skyldighet att upplysa Redaktionen, och äfwen Redaktionens, att genom införandet af denna min reklamation upplysa fina wärde Lä fare om att det werkligen är ett misstag. Allt hwad jag i afseende på denna motion yttrat, och fom troligen orätt blifwit uppfattadt af Tidnins gens referent, war, att jag önskade få ordet oförtjent uteslutit ur denna min nämde motion, ej emedan jag ändrat öfwertygelse, oh ej ansåg Domen öfver Herr Crusenstolpe oförtjent, utan emedan jag befarade, att det ordet funde gifva någon anledning till, att man å samma mootion skulle wägra remiss. För att undwika all misstydning, anser jag mig på en gång bör ra bifoga både nämde min motion, och mitt i anledning deraf i påföljande pleno, innan pro tocollet justerades, afgifna yttrande. För att begagna tillfället, då jag ej kan hoppas få i Tidningen infördt mitt anförande i ämnet, will jag blott nämna, att dem, som ej kunde förstå den sammanblandning jag wid frågan om en pensions anslående til Hr Baron Berzelius, gjort emellan honom och Herrar Nerman och Hartmansdorff, hänwisar jag till händelserna och tidningarna af år 1838; wi lefwa ännu i dessa Herrars samtid, och jag hoppas en hwar af dem, som läsa detta, känna åtminstone dagens OsddLL. GA tovLA. .