dets bifall uteslutande af egna uttryck, hwarpå intet beslut hwilar, inser jag intet skäl, hwarföre detta funde mig wägras. Det är likgiltigt, om ordet oförtjent stär der eller ej; ty förft inner fattar det intet klander å Domaremaktens åts gärd; ty då bade jag sagt: orättwis. Då Domaren i ett förelommande fall tillempar för sådant tydlig bestämd lag, är Domen rättwis; men den kan ändock wara oförtjent, och det af twenne orsaker: betraktad från lagstiftarens siad och genom hans förwållande, då ban för en os betydlig förseelse fastställt allt för strängt straff. Sådan dom kunde Dracos lagar, de blodffrif: na, gifwa anledning till, när någon blifwit dömd till döden, derföre att han borttog ett äpple: en dom fan äfwen wara oförtjent, betraktad från den anklagades sida, då han, ehuru oskyldig, är ur stånd att bewisa fin oskuld. Exempel på får dana domar gifwas många: sådan war ben dom, fom öfwergick Anna Bohlen, eller tydligare den, som war ämnad Susanna; sådan dom förde kanske Eugen Aram til Tiburn, då man ännu ej wet, om ban werkligen war skyldig till det brott, hwartill han blef försvunnen, eller ej: men denna dom war rättwis; ty domaren tillämpade tydlig för det brott bestämd lag, hwartill Aram blef försvunnen, utan att funna bewisa sig offyl dig. Exempel på det förra flagets oförtjenta domar anser jag den ifrågawarande wara. För det andra stär ordet oförtjent blott såsom ett uttryck af min egen enskildta öfwertygelse om saken; och jag har dessutom ej uppmanat Rikets Höglofl. tänder, att de skulle anse domen bwar: fen oförtjent cller förtjent, utan att de wille an: hålla hos Kongl, Majestät, det Kongl. Maj:t wille samma Dom genom Nåd upphäfwa, den måtte då wara förtjent eller oförtjent, en åtgärd, hwartill 60:de S. Risdagsordningen fullkomligt berättigar dem, om de så för godt finna, och den dömde will nåd emottaga. Stockholm d. 11 Mars 1840. R Rudolf Munck af Nosenschöld.