Kring sin person hon trefnad sprider, Ej nägonsin ett agg hon närt. Och from hon hatar alla strider: Ar det ej tie tufen? wärdt! . Ror 10,000. Hon läser akdrig modjournalen, Men fläder fig få nätt ändå, Och när bon ef får gå på balen, Hon ses ej lipa i en wrä. Hon aldrig sysslolös will wara, Nej, nyttans wärf är henne kärt, NÅ wäl, få täckes man mig swara: År det ej tie tufen? wärdt! . Rdr 10,000. När stadens sprättar, of till ära, Behaga komma på visit, De se min Kilda och bli kära Och prata både dit och dit, Men kors hwad Hilda syns generad, Ty ingen hyllning bon begärt, Hon skyr att se sig kurtiserad: År det ef tjuge tufen? wärdt! . Rdr 20,000. Af hwad med sin person hon skänker Nu fattas tretti tusen blott, Men wänta, wänta, strart jag tänker Fullkomliggöra friarns lott. Jag lofwar honom ljusa öden, Hans hopp skall aldrig bli förtärdt, Ty Oda trogen är i döden, Och det är tretti tufen wärdt... Rdr 30,000. — A