Propositionerne begärde anslag för Folk) underwisning, Myrors uttappande på!? Gottland, Calmare Läns fördelning, Landt-ta staternes löneförhöjning Sc., fom icke o-1j petydligt ökar nyfnåmnde summa. — Förjt att i förewarande fall förftå fin Nege-lr ring, behöfs det fannerligen, att tagalr sitt förnuft till fånga! Ty med ert fritt sr bruk deraf synes det, åtminstone för migsl omöjligt. — Då jag år öfwertygad, attse en hwar af mine Bröder, tager fånnedomlr om den Kongl. Propositionen i alla defli delar, synes det wara öfwerflödigt att här sk upprepa och wederlägga dem. De wedersji lägga fig nog sjelfwa genom den allmänt st kända omständigheten, att om folket fortf farande skall utgöra lika höga skatter somjt hittills, följderne owillkorligen mäste blif-lf wa en tilltagande fattigdom med alla der: af härflytande bedröfliga resultater. Be wis härför behöfwa icke sökas långwäga. Erfarenheten påtwingar dem ocmotftånde: ligen wid hwarje mindre god skörd eller mindre goda konjunkturer, då hela pro: winser komma i den olyckliga ställning, att, utan Statens mellankomst och — TNA hertiga menniskors allmosor, dess fattiga befolkning (fom ingalunda år den minsi talrika) antingen måste emotse hunger och elände eller ock utwandra till andra orter, för att söka uppehälle för sitt usla lif. — Hrr Petre och Wern hafwa i Bor: gare:Ståndet uppdragit en fann teckning af detta förhållande, fom dessutom DHeflag: ligtwis för ingen lärer wara obekant, hwadan åtskillige motioner, åsyftande Itn: dring i eller förenkling af folkets fratte: bördor, få wäl wid föregående Riksda: gar fom nu blifwit wäckte; men förmodligen ämnar Regeringen dem alla ett li: ka öde: att blifwa utan påföljd. Ty att tala om landets nöd för en Regering, som endast der fer förkofran och wälstånd i alla afseenden, det är att predika för döfwa öron. Således lönar det ej mödan widare orda härom, utan min tanke år RU Lr PETE on. — —ss -—-— — J ?e: oo AA JK AA —-— m:.oOQOQ