warjehanda. Ir Comministern Daniel Hampelius i Mån: sterås af Kalmar Stift (död 1728), warl!? owanligt stark. Mänga historier deromsd finnas ännu, af hwilka wi hår wiljasw införa några ur Löfgrens nyligen utgifna Clerus Calmariensis: Medan han warfd Gymnasist i Kalmar, tog han fine famsjU rater med fig en sommarqwäll i bergfel: ft tiden och fpatferade på gatorne. Då han al med dem fom neder på Fiskaregatan tillo! det s. k. Kranerska huset och fick der usf!? tanför porten fe en fullastad höhäck, far ft de han: gefar, akten på! I natt skola wisslt göra ett kap med denna höhäcken. Widsp midnatten gingo de dit. Med fine famelft raters biträde Iofade han höhäcken afld wagnen och tog den på fina axlar, tårlb gande dermed wallgatan uppföre åt högli wakten. Då nu posteringen ropade, fom) wanligt och tillbörligt war wer da? skalllin Hampelius, fom hade en grof och skarpsde stämma, samt hela chorus ropat f—n iut Detta satte wakten i största bestörtning. g. H. tågade sedan tillbaka och satte häcken Y på sitt ställe igen, — Då han en gångjfre gick socken på Öland, fom då war bruf:1oc tigt, och sent om en afton hade kommit R till en by, försdkandes igenom Flappandelal på dörrarna att få komma in i något sla bus, ott hwila fig öfwer natten och råd: bl da fig för wåda af den starka kölden ochsat det häftiga snöoch yrwädret, men inslåt gen wille släppa honom in och låna bo-l95 nom bus; få git han tillbaka till den de rikaste och myndigaste farens stuga, iilia den. gafwelknuten, der bondens fång stod, le satte skuldrorna under takhofsen, lyftadeske den upp, tittade in i flugan och sade est