amgången af fin mission. Han omtalar ri att han på det mest förekommande ätt blifwit af Paschan emottagen, och art senne sednare under hans wistande i A. randria hastat att wentilera frågan om n förlikning emellan Porten och honom å wänskapligt fått. Han hade låtit förs å, att han friwilligt afstod besittningen f Arabicn och de heliga frådarna samt mil: e återlemna Turkiska flottan och en del f de i Syrien förlidet år eröfrade fafta latsar, äfwensom ån Candia. Men på t bestämdaste sått hade han förklarat, tt ban för allt i werlden ide skulle af: å besittninaru af Syrien, hwars eröfz sing och bibehallande kostat honom de erhördasite uppoffringar. Han skall till sch med hafwa yttrat, att, derest De fos a Makterne wille försöka att med wåld winga honom, stulle han ställa stg i etsen för begge flottorna och föredraga tt förr gå under, än att utan den mest ärdiga strid underkasta fig wanhedran: e willkor. Jag har uppstigit från in: t, skall han hafwa yttrat; om ödet will t, skall jag återgå till samma inter. öfwerensstämmelse med dessa ord hand: r han äfwen. Syrien förses med lifeeoel från alla håll, och att dömma ef: r de rustningar, fom der företagas, Fan an wara öfwertygad, att han ämnar hålla sitt byte. Alexandria den 16 Januari. För gra dagar sedan församlade Mehemed li Sfwer:Officerarne och 2 2 bnnat följande: IBi åro alla Muselmän schh måste derföre under alla omftåndig: ngland) ämnar öfwerfalla oss med krig, en wi behöfwa icke frukta dem, emedan Ja a — Dr Pt 3 MM —