Helsingborgs-Posten – 18 januari 1840, sida 2

Dwarjehanda. J en Dansk tidning (Aarhuus Avis) af den 4 Jan. läses en Uppmaning till Danska Qwin norna, undertednad Au gusta, som törjar salunda: t! Under det de Danske männen, i denna fäderneslandets ödesdigra epok, nära nog förtära sig sjelfwe i politiska reflerio: ner, tal, adresser o. s. w., tiga de Dan: ska qwinnorna. Men äfwen för dem är det nu tid att tala! Ett ögonblick, som sdet närwarande, återkommer tillåfiwven: tyrs alldrig. Låtom of begagna det! Månnen må tro om fig fjelfwe, hwad de wilja; det är och förblifwer dock ewigt sannt, att qwinnan är mannens högsta skatt på jorden. Männen handla med bufwudet, Qwinnan rådfrågar alltid bjer: tat. Männen spnas srapade att utpressa; tårar; Qwinnan att aftorka dem. Är wen de båfta mån äro ide fom de hafwa warit fordom. Det är, som om de wille försöka att ledsna oss till döds. Aldrig la de nu om annat, ån Statens interegjen; men huru de funna wisa fig intereg: sante i wåra ögon, derom bekymra de sig icke mera. De som äro gifta, falla från, och de, fom icke äro det, hafwa trolof: wat sig med politik, tryckfrihet, ftatefinanser, tullsatser, kommunalwåsende o. s. w. Det angenäma familjelifwet, den skyldiga uppmärksamheten mot Damerna, försumma de helt och hället. Will en hustru hafwa hushållspenningar af fin man, ropar han på energiska befpartn: gar, på inskränkniagar i budgeten o. s. w. En of mina wäninnor yttrade nvligen den blygsamme önskan för fin man, ) Å