Gammalt Nytt. (Ur Freya.) Om någonting hår i Swerige vwwerkelis en såsom ordspräket lyder, kan kallas ammalt fom gatan, få år det wäl Fu owisorna öfwer wära Riksdagar; och ud skall weta, att billiga anledningar ill klagan ocksa icke fattats. Dock är tt märka, att de fleste, jom föra denna hade, utan att det just är mot de flagan: .de sjelfwe, fom klagomålen i första rum: änct böra rigtas. Borgaren klagar t. er. och icke minst pittert, öfwer Riksdagarnes resultater, å äfwen Bonden, och ite sällan får man lafwen böra Prefter instämma i detta flaner. Men hwad rätt ha de att klaga? lideles ingen. De få iu sjelfwe wälja ifsdagmän. Det är saledes deras eget bel, om de wälja få, att både det allmåns ofwad fom göres wid Riksdagarne. Och ulla de fom icke äga den wigtiga rättig: eten att wälja Representanter, d. w. s. Ula medlemmar af de orepresenterade Masserna, ba fullt fog att anklaga Bors Mare, Bönder och Prester, för att de, ge: m den liknöjdhet och flummeraftigbetr, armed de behandla fina Riksdaggmanhwal, wållat att wid Riksdagarne fun tillgå på det fått, som, ty wärr! er: renheten hitintills wittnat.?) n omer: Borgaren klagar öfwer rel ring och embetsmån, och detta myctet I r an öfwer Riksens Ständer; derjamel! gör Bonden och äfwen Presten. Jfrånj a håll höres ej annat än missnöjen och)! W Wi namna med flit ej Adeln, emedan Adelnt I Utgår en fast, fom bar fin egen reprefenta: ww tionsrätt genom födfeln! och ej genom wal, och fom för öfrigt, om de tre ofralse Ståni den wotd eniga och höllo fig tillsamman, al: deles icke skulle funna hindra dessa, att wid Niksdagarne beslata och i werket ätta hwadsa Riketö mål fordrar. Det dr oenigheten och föndringen emellan de ofralse Ständen, fom). gjort Adelns matt och lagt Regeringen och JI Embetsiuflytandet i fral Fgen OM