att wi ändå ej hade mer än tre ögon tillsammans. Jag blef då så ond öfwer karlens näswishet, att jag knöt näfwen åt honom, och jag hade så når gifwit ho: nom en örfil om ej aktningen för er hej dat mig. Men det war ei nog med det: ta. Den fördömda karlen tager upp en Orange ur fickan, liksom för att säga: J Ert usla, fattiga, falla land wärxer ej sådant. Men jag, i min tur, förewiste honom en god bit bröd, för att låta hosl nom förstå, att jag alls ide bryr mig om bans läckerheter. Jag ärnade just fåne ga den i synen på honom, då han tog itt parti, bugade fig för mig och gickDet war hög tid; ty jag blef allt mera )et. Men det ångrar mig, att jag ej ru: kade honom litet för hans ohöfliga pef: ningar. ÄEEEE LIVET TSV RR men on TT