orn hemkommit fran sin resa, yttrade en lifligaste glädje deröfwer. Tiden blef utsatt till ett möte. Grori, utftyrd i en Profefors:rot, med en itor peruk på hufwudet och beqwämt pla: rad i en ländstol, uti en af Akademiens lar, mottog den resande. De, fom til ällt upptäget, afwaktade i ett tillgrån: nde rum med nyfifenhet utgången. Spanioren framträder til Geordi och plyfter ett finger. Wid denna gest plyfter Geordi twenne. Den resande pwisar då tre fingrar. Gcordi knyter fwen och wisar honom den med en bo: nde ätbörd. Spanioren tager en Oranur fin ficka och wisar den. Geordi tas r fram en bit groft bröd och uppwisar för Spanioren. Spanioren år synnerligen belåten, by: r sig och går. Den enögde Professorns hnner, nyfikne att höra, huru han dra: sig ur spelet, wånde sig först till panioren. Det år en benndranswård man fås Spanioren med mycket allwar. RFörft ade jag honom ett finger, för att ur rka, att det finnes en Gud. Han wiT e mig twå, hwilket betydde, att det e Gud Fader och Guds Son. Jag ade bonom derpå tre, för att utmårs Fadren, Sonen och) den Helige Ande. på wisade han mig fin knutna näfwe, att beteckna, att de tre äro ett. Då (knwiste jag en Orange, utmärkande 1008 godhet, fom ger of icke allenast If: s nödtorft, utan och de läckerheter och goda, fom förljufwar wärt lif. Då itager denne beundranswärde man en bröd, för att säga, att det är det vig: sste od) mer ån alla lyrens och få: 108 122— u kom ordningen till den ånnu högst ssörnade Geordi att redogöra för saken. Den der Herrn år en skamlös däre, Geordi. Först wisar han mig ett er, för att göra narr af mig, för det par blott ett öga. Jag åter wisade om ewå, för att låta honom weta, att su ena är så godt som hans båda. Han s0