Preses, eller den han i sitt ställe fån pnat. Då skulle enhet och kraft icke 1 lifwit, sasom all både andlig och werlds fd stprelses första willkor; och då full sar förbättring i Kyrkans tillstånd blif afpassad efter tidens behof. Men man skall äfwen föregifwa, at Presterskapet upphörde att utgöra et ssstånd, skulle Kyrkans sak komma . Men twärtom; den bar just ma: si fara, emedan Presterskapet är et Pstånd, oc) Kyrkans sak förehafwes HB Riksdagar , der Presterskapet utgör enda Rifsstånd i kamp mot Tre. Det ock säkert, art Piesterskapet såsom äständ langt för detta stulle dukat un: om icke Konugen, såsom Swenska Fans öfwerhufwud, bestyddar sitt Pre: kap, emedan det är Konungens pligt Peskydda sin Kyrka; hwarwid ej all: bågkommits, att Presterskap och Kyr: ke äro samma begrepp. in hade Presterskapct ej utgjort ett tånd, få bade hwarken Prefter far ler Kyrkau warit stadda i denna far Wet är i sanning farligt för Kyrkans bestand, art Presterskapet utgjort liksstand: derifrån bar faran, deride häftiga och bittra anfallen upp: som skulle eljest uteblifwit. Dessn funnos icke i det Protestantiska Tyftder Presterskapet alldrig utgjort nå: liksstand; men der år kyrkan i fiorWo oån i Swerige; def flor och anfe: ar så stort, att hwad wi Prester här rige weta (med undantag af wåra ha Rifsdagsfe rhandlingar) hafwa wi Vimtat fran Tyskland, der ingen kan begripa, hwad de Swenske Pre: Bhafiwa wid MRifsdagarna att göra, ÄA för att soka en bättre befordran, tera fig till en dekoration. Man dock få endest i Tyskland; men så Hide jag, ej heller någon annan i e. J hela det Protestantiska Ty: fir man den Proteftantifft-Chriftdertygelsen, att Kyrkans ärender fgöras af Kyrkans män, med Kyr: fwerhufwud, Konungen, till ledning, cch werkställighet. hå