(Jnsändt.) liten anekdot, i fig sjelf obe: ydlig, men som dock föranleder ill en wigtig slutsats. För omkring 25 år sedan hade Pros är etwenne wänner hos fig, A bwilka han spelade träkarl, ett på istiden brukligt sällskapsspel. En af ybelande, fom trodde fig hafwa hög: ykortet, fade: det sticket år mitt. Men kredje som slog ut ett högre, yttrade u det samma: hwar står det skrifwet? yn gosse, fom stod mid dörren, för att pa gelse passa upp, trodde tilltalet gållpnom, och ansåg sig skyldig att fwu: Han framträdde till bordet, med manknäppta händer, och andäftig min, ade och sade: skrifwa de helige Evangelister, Ma. Marcus, Lucas och Apostelen Pau: k ewå spelande gapskrattade derwid, Agossen stod qwar med fammanknåppkuder och ännu andäktigare min, och ydrade fig utan twifwel ånnu mer yk de spelandes skratt, ån de öfwer sis dumhet, Men Kammarherre Seth, il wat den ene spelande, berömde gogMor fin flit och snällhet, men tillfpor: Pnom: förstår du thet du lås? då pwarade, att den frågan bade icke Ämästaren och Presten lärt honom art