D Fiiiiiiiiiiiiicroii.e 11 Katslösa efter fin aflidne Broder, ehuru Riksdagsmannen Johan Nilsson böd en ansenlig summa, för att winna företrädet åt sin son. Men knappt hade Landtbonden tillträdt Hemmanet, förrän han tog en liten lycka från afsk. Dragonen Friberg, hwilken i många år haft ett litet hus å Hemma: nets grund. Derefter befallte (han Fri: berg samt ett Fattighjon, en halt piga, jom byggt en liten ftuga nåft intill, att nedrifwa och bortflytta huset. Fattigbjonet lät genast borttaga fina sakallade wåg: garum genom biträde af sin swäger Rotfoldaten Ask; hwarefter gaflen till Fribergs hus stod öppen hela wintren. Men den gamle Friberg med fin sängliggande hur stru wisste ej någorstädes, hwarest ban kunde få sätta sitt hus, utan lät det på min inrådan stå. Förgäfwes föreställde jag Landtbonden sin obarmhertighet, förgäfwes erinrade jag honom, att det war ger nom mitt förwållande hufwudsakligen, som han kom i besittning af Hemmanet, emedan ban icke ens hade sökt Lågenhe: ren, om ide jag hade uppmuntrat honomoch lemnat bewis och handbref: utan han blef oryggligen wid fitt beslut, att han icke wille hafwa nägra Husmän på fin grund: och påftod, att om icke Friberg friwilligt nedtog huset, skulle snart Landes böfdinge-Embeters handräckning skaffas. Jag fann mig då föranlåten, att hos Ärrendatorn of Krapperup anmäla för! hällandet, då resultatet blef, att Landrbonden, som få hastigt blef en myndig man, blifvit förbjuden att nedrifwa huJet, med mindre han på egen bekoftnad läter uppföra det på annat ställe; bhwil: ken kostnad han ej underkastar fig; hwuars före huset får flå ; men jorden bar han! agit från det gamla fattiga folket, som agenting har att lefwa af. ö Ware detta applysande i afscende på för hällandet I det hela! Ty det år icke alt a furbfahksenar I A .