:satt lära känna Bud, år oss förpligtelser derull alago, och den utweckling af der tänkande anden, fom har utgätt från. den: jha det gudomliga wäsendets uppenbarel: se, maste ändeligen moqna dertill, att åf: swen med tanken uppfatta det, som når: mast år föremal för känslan och föreftållningen; det maste åndtlingen wara på liden, att äfwen begripa denna det ffa spande förnuftets rika production, fom wi kalla werloshistorien. Wår forstning ä uftar act winna den insigten, att det, som den ewiga wisheten haft till afsigt, bar blifvit realiseradt icke blott i natus ren, utan äfwen i Werldåhittorten. — — — — — ö Andra afhandlingen: Preliminairesfrågor rörande ett förån: dradt reprefentations:-fårt bör: jar med dessa ord: Sid. 80. Det år af högsta wigt att weta, hwad fom hörer till en fann ftatsförfattning; ty hwad som strider emot denna, kan i längden icke hafwa beständ, utan upphäfwer sig sjelft. Det har haft eristens i tiden, har warit gällande bhic-1 tills; men det ligger i statsförsattningens ide, att det maste afskaffas. Så snart insigten af det rätta blifwit allmän, sker en förändring i statsförfattningen utan rewolution, utan wald; de gamla inftitutionerna förlora fig och bortfalla; hwar och en finner sig uti att förlora fina rår: kigheter, ellev råttare fagt fina priwilegier, hwilka merändels bestå mera uti oc rått, ån i rätt. Men det tillhör försi och främst Regeringen, och dernäst natio:! nens representanter, att weta, når den! råtta tiden är inne. Om regeringen, o: kunnig om det sanna och råtta i ftats: örfattningen, fasthäller föråldrade inrått: lingar, om den tager det owäsentliga i örswar emot det wäsentliga, få skadar en både fig sjelf och nationen. b. —