ger r werlden, står i sammanhang me in religiosa sanningen, att werlden ick gifwen till spillo åt yttre nlrålig Hjafer, uran att en gudomlig försyn re ar werlden. Ty försynen år den wis och oändliga mar, fom realiserar si ändamal, d. w. s. werldens absoluta nuftiga ändamal. Men liksom prinet bos Anarageras war abstract, få är IH tron på Guds försyn wanligen obe: md; den fortgår ide till anwändandet äl werldsbiftorieng förlopp i stort. Att klara historien kallar man att afhölja nniskornas passioner, deras genie, de ter som hos dem werkat, och denna synens bestämdhet kallar man man: n def ploan. Men då man talar om bnens plan påstår man och, att den oss år förborgad, ja att det är för: enbet att wilja lära fånna denfamHos Anaragoras och Grekerna war wetandet icke ja wida utbildadt, att förmådde anwända det allmänna prin: e på det concreta. De förhöllo sig icke polemiskt emot principets anwån de; men tron på Guds försyn år wan: polemisk emot principets anmwåndan: stort, eller , med andra ord, man år att det år förmätet att wilja utka förspnens plan. Man låter förjy: gålla i smått. T. er. om ettindimwis n, stadt i nöd, oförmodadt erhäller och räddning, så säger man: detta Suds finger. Men i werldoshistorien a wi att göra, icke så mycket med ldta personer och deras enskildta ån: ål, som fastmer med indiwiduer, som folk, med totaliteter, som äro stater. kunna derföre icke blifwa stående bwer: swid den tron, att Guds försyn yt: sig endast i afscende på enskildka per: icke heller wid den abstsacta, obe da tron, fom endast i allmänhet anäv att det gifwes en gudomlig förfyn, Nicfe fortgår till def bestämdåa yttrinz Wi böra fastmer på allwar förfö:tt lära fånna försynens wägar, mes sch företeelser i bistorien, och je des: örhällanden till det allmänna prinz 1. Men då wi tala om möjligheten ( ÅÄra känna försynens plan, få erinras äm wigten af en föregående fråga, gen denna, huruwida det år möjligt Kira känna Gud. Det bar nemligen 1 följderna af kantiska philosophien it till en fördom, att det är ombdj: tt lära känna Gud. J Christna re: Hen bar Gud uppenbarat sig, d. w. än har gifwit menniskan tillänna, an Ar: få 2—