nagot föratt for spräket, och An: gindre för Nationen, utan i den rena Lu omöjligen fan wänja talorganet Swenska ordens prononciation; utan B uttal skulle blifva både obegrip: löjligt. Då Fredric) den Förste Ronung, war han angelägen, att lå: Swenska; men brytningen blef sa att reainiscenser från hans KRege id ännu bibehallit sig i traditionen; war hans Tyska modersmål be: dt med Swenska språket. Ännu e skulle brytningen blifwa för en iman som först i full mannaålder he att lära fig tala Swenska fpråSjelfwa intrycket af Konungens mar fra fått att wara skulle betydligen skats genom talets sällsamma bryt: Nu påminner fig folket på ett ande sätt Konungens imponerande ighet med kärlek od) wördnad. Men säfwen hört Konungen samtala på ka, skulle det tillika erindrat sig, hända i fina samqwäm under skämt t några besynnerligt uttalade ord, W intryck skulle minskat total:inaf sjelfwa personligheten. Några till folket, såsom: Gud wälsigna! ungen riktigt uttala, och det är RÄRonungen har dock ide föraktat att Ylfwa språket, fastän Höghtdenfams sarken will eller kan uttala det. år wisst att Konungen lärt fig mmatik od) Ordbok, och ofta läft rktaste böcker, fom tillhöra wär e, samt äfwen tagit kännedom om sigaste förhandlingar, fom bort fomHans Majestäts kännedom. n är härtill kommer, att H. K. H. d sen känner Swenfka språket fåll n en infödd, ager Hans Maj:t n Öon tillräckligt tillfälle att in: vissa af språkets fullfomliga fån: I beroende IDIEJA. . mn IV