Helsingborgs-Posten – 22 juni 1839, sida 1

lifliga längtan hwarmed hon såg återfe: endets stund nalkas och hennes nöje att betrakta hur det wackra fartyget snabbt klyfde det nu nästan spegelklara wattnet. Snart kunde man skönja en högwärt ådel Dame, som, winkande med sin näsduf, gaf tecken, att hon redan bemärkt sin äl skade Systers första wälkomsthälsning vc) bredwid denna Dame en spåd flicka, Fflap: pande händer af barnslig glädje. Nu kunde man upptäcka det ädla Syffontyc: ket och icke misstaga sig om Personen. Ungefär midt för Gjälnö lade de begge Ånfartygen warsamt tåt intill hwarandrås sida och i ögonblicket war landgångåplan: forna förenade till en beqwäm öfwergång från Örnsköld till Gylfe, der de begge älskwärda Systrarne nåstan i samma stund flogo i hwarandras famn! Ett högtidligare, mera rörande möte fan man all: drig få fe — det war hjerta mot hjerta, Hål i själ, fom hår utgjorde det högtidligaste, emedan det war menniskans ådla: te känslor, fom wifade fig obeslöjade och fin naturliga fullhet. Så fnart den Kongl. Familjen lemnat ångfartyget Örnsköld, firades den Kongl. laggan ned, salut gafs och de på farty: et warande personerna jemte manskapet eller just wid den Nordiska nattens frö: naste timma. Wi äre, såsom nordbver, nog stolta att föreställa oss, det3 äfwen denna tillfällighet wäckte en angenämt upplyftande känsla hos Gästen från Söder. Den omwexlande avenyen ända från Blockhusudden; Staden, som från denna sida företer den wackraste amfitheater; det herrliga Slottet, hwilket flår der få harmoriskt lugnt , fom en mäftig andes stora tanka; den hwimlande folkmängden, med sin ofta allwarsamma, men kalllid friska och redbara hängifwenbet — och allt detta under floret af en bleknande Nordisk sommarhimmel — under det fa: liga intrycket af den rena syskonkärlekens fromma, barnsliga fröjd — i sanning, ett sådant ögonblick måtte alldrig kunna förgätas. — Ett otäckt gatu-upptråde lIpasscrade i Måndags afton. Ett äldre fruntimmer, som lärer warit densamma Enkan Mars tell, hwilken sistl. sommar höll det beryk: tade kaffehuset wid Jerntorget, der fenz firen då inflogog, befann fig neml. bland den talrika folksamlingen, flådd i fidenz kappa och voile samt i öfrigt högst etes gant. Detta, jemte något af henne mot de kringstående fälldt owett, gaf nu ans pphofwo ett tredubbelt Hurra och Kap: ledning för ätskilliga pojkar och sjömän en Zimmerman (Befälhafware på Srnelatt förfölja henne, då bon wille gå , dra: öld) bifade, i stället för den Kungligasga af henne hatten , fönderflita kappan 5wenska, samma flagga som Ängfarty: od) biga henne under hurrarop. Efter det t Gylfe äfwen förde, nemligen den Kej: Sfwer:-Ståthållaren och de båda Polis tliga Brasilianska. — Nu skyndade mansmästarne tillstädeskommit, blef wäl vmå:s er till staden och det torde böra tillsendet stilladt och det misshandlade fruns rifwas Gylfes swåra last, och andratimret undanskaffadt uti ett hus i nå nständigheter, att öÖrnsköld icke allenastsaf gränderna wid Slottsbacken, men en nde följa med, utan flera gånger undersstor mängd folk drog åt söder, der det mresan måste floppa machineriet får art sedan wäldeligen hurrades en slång stund. e komma fram förr än wederbordt. An: -Förnyandet af dessa råheter år ett lir msten i hamnen skeddeekl. 11 om af. la. J. et al deha rähete