Theologi; men i Finans-frågor od) Statszefonomi. Jag hade läst Järtas kritik, jag fann den makalös: och tyckte han hade rätt. Men fedan jag läst Agardhs swar, erkände jag, att Agardh bar icke fin like. Jag anser mig dock befogad, att anföra några betänkligheter, efter jag yttrat mig i April 1828 uti Lunds WBeckoblad om samma ämne, Fort efter det Lafittes skrift hade utkommit i ämnet. Han hade anticiperat nära samma åftgs ter fom Järta; men sedan jag läst A: gardhs skrifter, har jag blifwit en Renez gat ; men det år dock icke, att fom Bonz newall utbyta nattmössan mot turbanen; fastän wi Swenskar ofta både strifwa och handla i nattmössan; utan det Dlef: we för hela Swenska Nationen att löpa emot ättestupan med stöflar i stället för med trädskor; efter det i alla fall skall bära af. Men jag will dock ej framföra mina betänkligheter, förrän jag erfar, att denna lilla framställning reproduceras i andra Tidningar. Ty stundom skrifwer jag, wäl alldrig prydligt och bhögtraf: wande, men dock få, att det förtjenar de upplystas uppmärksamhet. På förhand will jag dock säga, att den snillrike Järta hade från fin fynpunkt al: deles rått ; få äfwen jag i min tre eller fyra Nummer genomgående afhandling om Statsskuldsystemets förderflighet. Ty wi betrakte det endast säsom Barkierens konst att pungslå Regering och Nation. Men — Agardh har reducerat det till werfkli: ga princinper, fådane de alldrig förr i werlden warit realiserade; han har wi: sat att det ej bör wara nödens tillflykt i krig; utan wishetens förutseende omsorg i fred. Hans system förbäller sig till det werkliga, fom en upplyft lagftiftningåwetenskap till en dålig juridik oc) lag: ffipning, sådan wi hafwa den, jag wet ej hwar, om ide i Marocko, Tror läsaren, att det mindre år qwic: het och humor ån en forffande ffrarpfin: nig anda, som år min egentliga naturs: gåfwa, få begår iag uppmärksamhet. AVI O sP —