Undertecknad granskade den store Skalden Tegners politiska åsigter, war han af allmänna opinionen förgudad fom ett orakel ej blott i Literaturens, utan jemse wäl i politikens werld. Min afsigt war ej att nedjätta Tegner fom skald, ej ens som menniska; men jag wille allenaft be: wisa, att han war som politisk frrifeftålare — oefterrättlig. Min åtgärd anjsågs i det allmänna fom ett Högmålsbrott och jag blef förföljd derför. Huru wågade du, sade en gång Ågardh, skrifwa något emot nationens Ufgud ? — Just emedan jag ej kan lida iågon afgudadyrkan. Till 1ycka, tillade ag, ändrar Afguden fina politiska prins: iper mellan hwax gång ban skrifwer. 3 annat fall, om han widblifwit ett fys tem, skulle han kunnat stämma nationens innesförfatzning antingen för Carl den Lolf:es suweränitet, eller för NRobejpier: es Jacobinism. Men han har hyllat egge. Jag ägde dock framför alla befogenhet tt skrifwa mot Tegnör; ty han bade i in jubelfestoration af år 1817 gjort alusioner på de åsigter jag hade yttrat wid tt annat högtidligt tillfälle år 4814. Ren sedan han hållit sitt Oscarstal år 828, wisade jag genom jemförelse, att regner allenast år 1823 med pocfiens präk beskrifwit, hwad jag år 1814 med inningens enkla kraft hade förutsagt. pwilken enfaldighet år störst, tillade jag, ntingen den att förutsäga hwad sedan änder, eller att få påtagligt fom Teg: er, göra fig sjelf dementi 2 Men hwilen korttänkthet hos opinionen att tro li 2 afgudiskt på begge ? Jag ådagalade dock en wördnadsfull eundran för Tegnsrs poctiska förtjenst, h för hans person som Skald, Lärare, och syresman. Ffkrt År Nenna PIIHHAAA A2