Helsingborgs-Posten – 6 april 1839, sida 2

Skall broder G—r omsider så arswa, Om du will betala min skuld. Men hwarken förhållandet, eller episk grammet war sådant. Utan jag hade år 1849, samma dag , fom Remmarlöf såli deg från min yngste bror för hälften mog hwad han sjelf gifwit, besökt en Afademifi ungdomswån wid namn S. F—n, sons war i sitt umgänge ganska qwick ockse munter, då jag för honom omtalte att jag ämnade blifwa rik, få wida weders börandes laglösa förföljelser mot mig en gång upphörde, då S. F—n sade, ati ban i få fall hoppades få testamente al mig. Nej! fade jag, du skall slippa wärs ta på testamentet, utan det ger jag dif härmed genast: och Den omätliga skatt af silfwer oh gulli Som jag och broder Eberhard ämn förwärfwa, Skall du eller Kungen omsider få ärfwe Om du eller han wil betala wär skuld. Råtta meningen i detta teftament ; hwilket liksom Läkarens attest war vej sifieradt, ligger egentligen i allusionen 1 wissa magnaters anspråk den tiden ; wår ädelmodige Konungs frikostighet betala deras skulder, och derigenom u derkasta fig ej blott uppoffringar utan. wen olägenheter. Jag fann nemligen I ras anspråk likså obilliga, fom om 3 eller någon af mina bröder hade wels göra anspråk derpå. Emedlertid bef I wål Rammarlöf under 1824 års Ri dag. såldt till KrigssKolegium; äfwensst man kan säga, att , når man. betalt: skuld genom ett Pastorats inkomster,! den Konung betalt skulden, af. bild fullmagten blifwit gifwen. Hwadan anser första willkoret redan uppfylf men som jag alldrig ämnar förwär en omätlig skatt af silfwer och guld, i mindre jag kunde upphinna Methusalel :sålder, få fan den sednare delen af test mentet endast sent omsider gå i fulll. dan. Och som Tit. S. F—n icke h ill att betala min skuld, få hade I sin rått till Tesiamentet alldeles forni en fat. Jag tror emedlertid, att den Ke — tt 222 er