alensam person befann sig. En lätt d jagade den snabba slupen utefter de itronde stränderna till den lilla fru: s udde, der lade båten till emellan ett stenar. Främlingen, som anlände, en undersättsig gråhårig gestalt. an han noga sett sig omkring, gick till frugan. Ur densamma trädde, vånade öfwer ett owäntadt bessk, tor: en och bonden, som rädde om stugan händelsewis befann fig der: Fråmlin: hälsade dem. God imorgon, godt 14 fade han med dof röst och Hhåfra: en genomträngande blick på dem, Guds fred !7 swarade bonden och tog pigt af fig hatten. Hwem år Herrn ? parifrån kommer Herrn? Ursäkta frägwishet: men wi förså inte bår: 14 (Hör på, hwem år ni fielf 2? återtog nlingen: År ni ågaren till torpftu: Han erhöll nöjaktig upplysning af både aren och bonden. Ja få! inföll främlingen. Efter år ägaren, få bar jag en sak att före er. Will ni arrendera ut stugan åt. 1? Jag will ha henne i Tio år och betalar hwad ni begår.Bonden gjorde swårigheter, men ala båndningar besegrades, då fråmlingen nlade Tjugofem blanka filfwerrifsdalför bonden. Kontraktet skrefs genaft rämlingen och undertecknades af bår bonden och torparen , hwilkas förslag uppskof och betänketid genast upphör: så snart fremlingen sade sig hågad, , i fall saken icke på stället uppgior: begifwa sig tillbaka till sin båt och fa bort. iuRPland främlingens willkor war det, att gan skulle om twenne dagar dfmwerlems AB åt honom. Bonden skulle då skaffa snickare och en murare, fom borde ta främlingen och utföra de arbeten, anwiste dem. Derefter skulle ingen ypesöka hela udden, Det årliga arren: