(Jnsändt.) Ett höfligt och oförgripligt swar å Anmärkarens i N:o 17 yttrade inwändningar. : (Forts fr. f. N:r.) Amärkaren förebrår Jns. dess yttrande, att, om H:r Malte od) Hang Ramel haz e dragit få stora revenyer of fina elfwa ora Herregärdar, fom nägre draga nu ör tiden af en enda, i förhållande till gowäldet, få skulle de liksom en Mattei: pwirfwel uppslukat alt i sitt granskap. Men Jns. har icke klandrat desse Herrar, Or det de woro nöjde med hwad faftig: det de hade; utan har twärtom sagt, att bet war en, lycka för efterwerlden. Ty ur menar Anm. det skulle gå för andra gendoms Jnnchafware icke blott i Skå: he, utan till och med i hela Swerige, am Matte och Hans Ramel hade förfaz fit fåfom en Magnar i Schlesien för undra år sedan? Han hade docj icke lfwa Herregårdar, att göra Fidcifoms if of, utan blott en endå; Men han förordnade att för Egendomens halfwa seveny skulle hwart tredje år köpas jord; ch på dessa Hundrade år har familjens gendomsföp få utgrenat fig öfwer hela chlesien, att Preussiska regeringen mäst tfärda en lag deremot. Då en man ås er få stor förmögenhet, att hela def af: astning icke åtgår till lefnadskostnaden, an rikedom hastigt tillwera. Men att fler. genom olyckliga omständigheter hafpa kommit i kautioner och skulder wida nder indifferenspunkten, men ändock båe betala skulder och utsätta Capitaler, det år en större konst, od) fom Jas. ger: a wille lära of Anmärkaren, få wida nm. eljeft bar lynne att wilja låra bort a konst. Men om Jns. deremot inner Jade den konsten, få skulle han till att dörja med gifwa anwisning på Ramels äd: pröfwa allt, men behåll det goda! Fns. har pröfwat anmärkarens slutkonst ch funnit den beslägtad med sofismen. Aamärkaren will förswara yfmer de.