nderskref någon byordning, med mindre en uppsåtliga lössläppningen belades med iodubbelt få stora böter, fom wmwmådafir: ningen; och når wederbörande medgafwo enna skillnad, underkastade jag mig den marbetade byordningen, änstönt den åf: en ålade böter för uteblifwande wid amlingarne, hwilka ofta inträffat, då mbetsgöromål förhindrat min närwaro. Ren tilläfwentyrs funna ej arta gisso, warföre det ide borde endast i allmän et bestämmas wissa böter allenast Fre: tur intogos på annor mans ägor. Ty ran skall föregifwa, att når man från: er fig fred, och håller fina freatnr på gna ägor, borde ingen skillnad behöfwa ga rum, Men de, fom hafwa en tjugo: rig erfarenhet, bedömma saken annorlun-1 a. Ty wäl bör man aldrig tro, att et kan finnas Bönder ja äfwen stundom gna tjenare, fom nattetid nedrifwa ftåndsersoners inhägnader och gärdesgårdar på tt och annat ställe till öppning, så att reatur funna slippa in; ännu mindre att omlige tjenare frå i förbund med wissa önder, så att dasse med flit nattetid elr sent på aftnarne rycka upp tjuderpåz irne, eller sönderskära tjudret, och lata ett reatur komma löst; ty sådant bör man aldrig tro? Och om man sjielf fett et, så fan man ju ej lagligen bewisa et, når man ej bade twå wittnen med gj och hwar fick man dem, omgifwen vå endast Bönder, som ansett lögflåpp: lingen för sitt högsia goda näst supen? ten det gifwas ändock bestäm da orsaker, Aswarföre den uppsatliga lössläppningen nör helt annorlunda anses ån denna wå: slitning, fom aldrig i werlden fan full: nligt förekommas, men i alla fall gör fen skada, emedan husbonden sjelf inta: .er eller låter intaga sitt kreatur, få fort jan Pan, helst han aldra först lider ffa: unla sjelf å egen gröda , innan det kommer t på andras. Men en slik skillnad mel: ähn wådaslitning och uppsåtlig lös flåpp: hling antyder dock ice lagen, churu denna illnad år ganska wäsendtlig; och i fåsl onnt afseende borde lagen om kreaturs å:!