och) kraft bragt afkastningen af sin preft:t gård derhän, att han betalt en icke obe-l tydlig skuld, för hwilken ban häftat me: delst cautioner och ätskilliga mifbålligheter. Och hwad särskildt de nämnde 2 SHserremåvnen? widkommer, har ancf: dot:beråttaren, i hwad fom år antydt om Malte Ramels wanskötsel af fina egendo: mar, wederlagt fig sjelf, då han ordar om bhang omätliga i tunnor nedlagda skatter i silfwer och guld. Rika fratt: fållrar?? bewisa sällan någon mifhushålning. Det war dessa skatter, fom Hanss Ramel, enligt anefdoterna, ej anwån: de till annat än onyttiga företag. Menniffan har tu ögon: ett för det råt: ta, och ett för det billiga Wi skulle önskat att anefdotsberåttoren hade sett åt minstone med ettdera, når han fållde nyf: nämnde dom. Men i den ligger både 0: rättwisa och obillighet. Ett företags nyt: ta eller ide nytta later fig ej altid far tegoriskt bestämma. Utan twifwel skulle anefdor:FAnfåndaren bli oense med en stor del af allmänheten om nyttan af sitt fö retag, att i werlden utskicka några a: nefdoter, fom wanställa en aktad mans omdöme, De onyttiga företag, som på: bördas Baron Y. Ramel, äro, att han ombyggde alla fina gårdar, refte utrifes och slutligen anlade den beundranswärda Maltesholmåwågen.s ÄAtt ombygga går: dar, har i alla tider warit brukligt och sällan ansetts onyitigt, helst når bebhof: wet eller skönhetssinnet eller båda i för: ening påkallat det. Ej heller torde det wara få onyttigt, att rcfa utrifeg. Anefdot:Fnjåndaren känner redan från sin Homerus, att det i gamla dar war en mans berömmelse att hafwa fett mån: ga länder och folkslag. Werlden, mennir skorna hafwa mycket att lära en resande med öppet finne för natur, konst, wetenskap, statsinstitutioner m. m. Och hwad den beundranswärda Maltesholmsmwå: gen beträffar, få Fan wäl ingen neka, att det fom år wärdt beundran må ju ej anses för helt ech håller onyttigt. Önskligt wore att wi hade många onlåggs: NN Pe RP sv SA Rv —T———— ———— ———