Helsingborgs-Posten – 2 mars 1839, sida 1

långa tåget företedde en sorglig anblick. Tyst skred det genom gatorna sasom en lifprocession — det war också nåstan en lefwandes begrafning som begicks — och i allas blickar lästes djupt deltagande i den olycklige kamratens öde. För sista gången befann han sig bland de leder, i hwilka han så mången gang wandrat glad i hågen och under munter sang. Stackars ynglig! Hädanefter skulle ban hwarken skåda denna eller någon annan lifwets fröjd. Hans smärta war bjerts skakande att se; ymniga tårar trängde fram under de tillslutna ögonlocken. Frams komne till den wäntande wagnen tryckte de närwarande broderligt den armes hand, fom snyftande tackade dem för deras mån: skap. Sedan han förswunnit ur dgonkiys te, åtstildes de församlade Studenterna i den upprördaste sinnesstämning. Wenersborg. Regements-Låkaren Doct. Sandmark har af stadens inuemvås nare fatt till skänks en guldosa om 447 du: katers wigt, med inskrift: Til Gud: mund Sandmark för dm läkarewård une der 1:dels sekel af Wenersborgs tacfjame ma Snnewaånare. Westerås den 21 Febr. Till låttnad uti den för stadens innewånare ganffa betungande afgift, som i brist a? bes tydligare donationer eller andra tilgåns gar, årligen måst uttareras till de farriges underhåll, blef för några år fedan föreslaget och af Konungens Befallningss hafwande bewiljadt, det mtalet af krogar skulle inskränkas till toif, samt råttigtes ten till froghållning, wid inträffande Iedighet, öfwerlåtas på den, fom i öfrig: antaglig och wälfrejdad, bjuder högsn årliga afgiften till församlingens Barriss försorjaing. Ocksa har redan iutraffat