RO 9090 ÖD(etyder att månge skola utarmas. Säl jar till ex. på defa fifta 20 åren mån: jen förwärfwat goda Landtegendomar, es nedan dessa blifvit på utmätning undan:! ålda från andra för halfwa ellev tredje f elen af wärdet. Detta år dock ett falskt ystem, som icke befordrar nationalwäl-ff tåndet i det hela. 1 Men det bar fordom funnits en Aris tokratisk rid i Swerige, då man war riklt qenom födslens rått, men icke genom detlt å kallade strypsystemet. Det war påfj den tiden Ramelska ätten och flera andrask sade en rikedom både i fastigheter ochsl penningar , hwilken man nu för tidens sulle falla omätelig. Wi ha i en före: i lående artikel nåmndt, att Malte Ra:l mel, äfwensom hans fon ägde elfwa fiol a Herregårdar i Skåne, utom hwad ; igde i Danmark. Jns. påminner fig docks cke flera ån dessa; Öfwedskloster och Tullesbo, Åsum och Westerstad, hwilkaf illhörde det Ramelska fidcikomm isset, wil! dare Maltesholm, fom tillföll Landsh. Gr. de la Gardie, Löberdd, som tillföll Erellensen de la Gardie, Silfakra, 2iref0d1 inge, hwilket Charles Emile Ramel fål-l! Ma samt Widarp, fom ännu tillhör Ra:l nelska ätten. Om dessa Egendomar hadej bå den tiden blifwit skötta, fom i wår id Såbyholm, Hildesborg, och måhända ll en Nolkenska Egendomen, få skulle Here! ar Malte och Hans Ramel haft en mill ion efter wårt mynt i infomft om året.) He frulle hafwa fåfom en hafåwirfwell! ppslukat allt i sitt granskap. Men. till fterwerldens lycka skötte Herremännen ina Egendomar, fom Presterne fina Pas torater. Man må kalla det ofunnigbhe: ens barbari, eller menlöshetens gyllne ilder. Kortligen man födde sig, sasom agan berättar om Jätten, i ett berg af uld och d diamanter; medan folket liknade arnen på bergets yra, hwilka lekte i for ens stralar, och narrade den dumme Fåts en, fom icke förstod annat än ett famma itt stägg, liksom gammaldags prelaterne st kamma fin peruk och lära fig utan, I .. ET — (CJ —U n0jl3j33 — 3 — FM SM SM —