ha RA TA 212 limporten komme att bestå uti urnt. rande af wär exporterade säd, med 50 loch kanske 100 procents förhöjning? Hwad skulle det allmänna winna hårigenom och hwad skulle det kosta landet? Erfarenheten lärer oss, att så har tillgått mera än en gång. i Ett brånmwingbrånningss:förbud werkar obetydligt på spanmålspriserna och bhåri: genom exporteras icke mindre; ty det me: sta är ändå potatis som brännes. Det är äfwen mera maktpäliggande och i det allmännas fördel ingripande, ån om nå: gra spanmålshandlande finge för tillfäller änöjas med en mindre winst, eller till och med widkännas någon förluft, hellre ån att försätta ett mångfalldigt större antal medborgare i sådan förlägenhet, fom måste uppstå genom Bbrånmwingbran: ningens inställande, isynnerhet i nårwar rande tiden, då med afscende på en Pvaz gare höskörd och större tillgång på potatis, ladugårdg-urfodringen år rangerad od) beräknad på en oafbruten brånwwins: bränning; äfwensom det ite bör förgåtas, att både köp och lefweranskontrakter så wäl blifwit afslutade om bränwin fom om spanmåäl, hwarföre famma betånklig: beter härutinnan komma att uppstå, fom af ett förbud mot spanmåls utförsel. Om säledes faran få står för dörren, fom man tror eller fruktar, mäste säkraste medlet att ej få den in i huset wara, att wäl stänga dörren; alla andra åtgärder förblifwa häremot blotta palliatiwer; ty att enstilta fördclar, ehuru känbara och smärtsamma, maste wika för en allmån: nare nöd, då den kan komma i fråga, derom borde wäl icke menningarne wara delade. Swårast är dock art rått beddm: ma werkliga förhållandet etter få mån: ga olika uppgifter , hwilka kanske oftaft dikterats af det egna intresset. — Hwad åter angår en oföränderlig spanmålslag, torde det wara lättare, art diskuera der: om, än att författa en sådan. Englands är deruppa ett snart sagt warnande crempel: huru lamentcras ide der öfwer