Helsingborgs-Posten – 26 januari 1839, sida 3

gick få lempligt och beqwämligt till wår ga, och mannen i huset hade ej annat bes kymmer än att stoppa och röka fin pipa, och att taga en sup — om ej på ffisken i fall sådan sällan bekoms — åtminstone på supen; såsom gammal Skänsk Kaps lan:fed, Slutligen till ett bewis på Paftoraters nas dåliga beskaffenhet åberopades fterbs husens stora fattigdom; och ingenting war sannare ån detta; ty om de icke haft dfwerbyggnaden att påräkna, då tilltrådas ren fick jemwäl dyrt betala halmtak, fom ofta tio är förut woro uppflitna, få hade nådåren tjenat till ingenting, emedan det hushållades med dem på samma fått, fom når sal. mannen lefde; det will fåga: ärs gröda, års föda. En Nädårspredikant, fom med sin hustru fit 1816 års inkomst som Nådår wid dersamma Pastorat, hwilket sedan kallades det största i flifs tet, om ej i riket, hade dock ett dfrvers skott, och säledes mer ån års föda. Ty han hade i fin behållning etthundrade trets stiosju Ror Rgs. Mange lära minnas, att efter 1816 års gröda war fpannemå: len ganska dyr. Rågen kostade tjugo (Rodr Ras, Kornet femton och Hafren nio Rdr. Etthundrade tretiosju Rdr Rgs war således icke stor behallning ett få dyrt är wid ett Pastorat, som wäl icke på den tiden, men sedan kallades det största i stiftet. Men alting beror på hur det ställes. Ett werkligen us y Helt Pastorat fan ej gifwa stor behållning igenom kloka och förståndiga atgärder, men ett stort Pastorat kan blifwa gansta Iringa genom oriktig behandling. Hwilket war det, som skulle bewisas, och äfwen genom exempel blifwit der. ——LLÄLtJOJ— —