af nötskalar, till wederbörande; men Får: nan går åt andra håll. Det säges, artii den rike Herr Malte Ramel beklagade fig, !! att sedan hans Jnspektorer hade lärt sig!i att skrifwa och räkna, fick han bara papi per, men inga pengar; hwaremot, så lånej, ge hang Jnspektorer på hans elfwa storal Herregärdar endast kunde hålla Pinnaräk ning, fick han få mycket guld och silfwer, att hans kallrar blefwo fulla, men pins) naräkningen kastade han, utan att gran: ffa den, i kaminen art wärma fig wid. Det berättas äfwen, att en Jnspektors hos Maltes fon, Öfwerste Hans Ramel, tilllyrkte honom att köpa Skarhult för femtiotusen Ror; ty, tillade han, liffom Frälsaren hade tolf Apostlar, hade Herr Öfwersten tolf de största Herregärdar i Skane; men Öfwersten wille ide lyda, ty Jude han, den Apostlen kan blifwa mig en Judas, sedan jag nedlagdt alla mina Capitaler på Maltesholmsawågen, hwilken läsaren wet kostat mer ån en kanal föuls te kosta för art tillwägabringa watten: kommunikationen från Småland till Skåne, i åndamål att derigenom befordra ut: byte af timmer och wed mot spannemal. Man fer saledes, art rike mån taga sig ofta darskaper före; och man beundrar dem, medan de nyttigaste företag ligga nere af brist på förlag. (F. e. a. 9.)