tv hä in JA RR PSA he RARE BARA jen af fin resa i Orienten följande: Efter 4 dagsresor kom jag till Nissa, en sista Turkiska staden, nästan inwid var brännande; ungefär en mil ifrån taden såg jag ett hwitt torn höja sig nidt på slätten, blänkande som Parist narmor; gångstigen förde mig dit; jag ed närmare, lemnade min häst är ett). Turkiskt barn, som följde mig, och satte nig i tornets skugga för att slumra ett ogonblick. Knapp: hade jag fart mig förr ån jag, då jag kastade ögonen upp: åt det monument , fom lånade mig fin skugga, blef warse, att def murar, fom jag trott warit byggda af marmor eller hwit sten, woro bildade af regelbundna rader of menniffe:hufmwudfrålar , köttlösa och hwitnade af regn och solen, woro hopfogade med litet murbruk och bildade den triumfbåge, i hwars skydd jag hwilade; de kunde wara ungefär 15 till 20,000. På några fatt häret ännu qwar, och fladdrade i wä dret fom gräs eller mossa. Bergswinden blåde frisk och val, och då hon inträngde mellan fral: larnes ihaligheter, förorsakade hon Der: wid ett klagoljud, fom de tycktes upp: häfwa. Der fanns ingen, fom kunde för mig förklara derra barbariska monuments historia; gossen, som höll hästen, lekte med små bitar af hufwusskålarna, som nedfallit i stoftet wid torne s fot. Jag war få uttröttad af hettan, och få fom: nig , att jag inslumrade med hufwudet stödt mor denna mur af afhuggna buf: wuden. Wid uppwaknandet sag jag mig omgifwen af karawanen och en sior mängd Turkiska ryttare, fom kommit från Nigzza, for att åtfölja of wid wärt inträde I staden. De sade mig att dessa hufwud tillhört 15,000 Serwier, som Paschan låtit döda wid sista upproret i Serwien, Deana slätt hade warit de ädla infurgenternes dödsbädd, och närwarande manu: ment deras graf. Jag hembar med ögat od) hjerta min hyllning åt dessa ådelmodige mång lemningar, hwilkas afhugg: