LE —6— pv 4 ÖT RE YT ig bekant wara brefskrifwaren. Hwad som mest grämer mig, är det vänskapliga epithet, Tit. anwänder vis: vid mig; stulle ett fortgående i wår igning8:correfpondance, det jag minst å gna mest å publikens wägnar anropar Tit., utt i fin mån med allo makt afwärja, lif: vål fomma att åga rum, få undanber jag mig detta lilla förtroliga du. Jag är i inter afseende smickrad eller förtjent if Tit. påtrugade närmare bekantskap; och Tit. hör ej till mina bekanta eller kamrater, ty wid den corps, hwaraf jag år en medlem, finnas endast sådana fam: rater, fom skrifwa sitt modersmål be: Jripligt och i humanare anda ån Tit. Hwad de der ofattliga benämningarne ZTwårnvigg och Julbock anbelangar, så fan jag ej tolka dem såsom annat ån ställsord; och om en hund skäller, hwem will swara honom? och thy fall tor: de i närwarande hundförföljensens tidehwarf Wällofliga Magistratens Ffungödrel: se af den 7 November sistförflutne år ända Tit. till wederbörlig efterrättelse. Tit. wisade aktning för lärdom hedrar Tit. lika mycket fom Tit. logiska och ges nialiska slutsats, att den lärde år rufig; om lärdom i denna mening bår Tit. swar det ojäfaktigaste wittnesbörd; men det går an, att jag icke fruktar Tit. ölsinne. Att Tit. tyckt fig böra det grymta rundt omkring fig bewisar, i hwad Socicts Tit. wid granskningen befunnit sig; o, itt sådana forskare ringade woror, få itt de ej kunde rota på kritikeys mark. Med all aktning för Tante Albinas och Bollas skarpsinnighet, karakteriserar det Tit. att anföra lilla Jacobs sunda om: ömen, en of de der auctoriteterna, fom innu Mnyttia tungan till någduk. Men å mycken modesti kunde man haft skäl utt wänta, att Tit. ej talar om chrior; dessa höra till te Akademiska specimina, bh sädane har Tit. ej prefterat. War ckså försäkrad, att någon Magister ej vill erkänna Tit. Grekiska dfwerfåtrnin: Jar, uran dessa tillhöra ofelbart någon, om ei YMÖFftaf Fflåttra uvuntar fROF hUÄÄn