ant fått bearbetad, har till hufmudmår: e egen winning uti ett stort antal abon: enter, och bår i sitt sköte fin egen un: ergång. Opartiskhet år hwad en årlig TLidning framför allt bör iakttaga. Det wiga, ouppbörliga klandrandet fan wiserligen ljuda wäl i öronen på profa. um vulgus, men hos den mera bil: ade jombhållsktape en, tager det fig icke ram i längden. Brister derjemte reda: ionen uti skrifsättets hofjamhet, städning ch sans, — då — hwad winst har wål et allmänna af en dylik Tidning, och nvad winner den till slutet sjelf? Med tt ord — Egois men od) den förderf: iga tron på egen ofelbarhet, måtte ock: a från Tidningspressens område banlysas. Den Tidnings:Redaftor, hwilken sannt ippfattat fin bestämmelse, bör anse fig asom en af folket wald Juryman; Ed wuren och förpligtad att i tal och skrift rubbligt följa sitt samwetes öfwertygel: ce, lemnande å sido alla enskilda fördelar ch bewekelsegrunder, af Tidningens framgång beroende. Ett under sädane iuspicier tillkommet allmänt blad, skulle verka oberäkneligt för det goda, emedan det hade att päräkna, (hwad de n. w. . k. Oppofitions:Tiningarne icke i all: nänhet kunna) — förtroende hos yusliken. . Jnsändaren, öfwertygad att, ehwad nan emot denna uppsats will inwända, de deruti strödde anmärkningar, icke äro grundade, framställer slutl. den fråga: Smart ffall det taga Wågen om man j å ömse sidor ändrar system och upp-! örande? Framtiden må beswara denna råga och) lösa gåtan, Wi hwar: eu kunna eller wåge det; men wi önske nnerligen, att den Försyn, i hwilkens and Konungar och Folk äro såsom — ch aska, må styra allt till det bästa, och de sinnen, som af förtroendet till egen tyrka blifwit missledde, ingjuta denna visdom och kraft, som ej älskar blott ig sjelf och ej werkar allenast för egen