widare?), Men om och en sålunda på wärfwad fot tillsatt Embetsman, ad libitum Fan ffiljas ifrån fin efemera befattning och snart sagtställt borgen, att handla redfraps: messigt, så kan man likwäl swårligen a andra sidan wänta att han skall uträtta något, för styrelsens werkliga intresse, serdeles batande eller beständande. Det owissa i hans ställning, nödgar honom, att, framför allt, tänka på — fig sjelf Endast i den mohn lycksökaren dermed mäktar befordra sin egen förde, älskar ban Regenten, Dynastien, sambällsskicket, ordningen och Folket. Allt ar tör honom endast medel är ect enda ändamal, nem: ligen hans egen trefnad, tillfredstållandet af egoismens ansprak. Om han än wille, funde han likfullt ide wara nyttig; ty ej år det i allmänhet tänkbart art en Embetsman uti ett dylikt owisst läge skall ullwinna fig förtroende — hvar för: utan ingenting hos massan fan uträttas. Den onyttigt år militärstandet afledda hågen, lättheten art derigenom fwinga Hy upp, den wederwilja för studier och själsodling, fom få märkbart finnes ftåmpla nutidens rife ådlingar, stänger de fleste af dem ifrån Civile Embeten och har flyttat desse i händerna på personer — fattige, och derföre merendels beroen: de. Wore förhållandet omwändt, skulle wi ock fiana resultaterne annorlunda. Alltså: tiden år sannerligen defynner: lig, eller atminstone personerne som wwer: fa uti den. Och till besynnerligheterne fan mähända äfwen hänföras den egen: yet, att sedan Julirewolutionen i Paris, öndringen i Bråfel och hwalfningarne ti Warschau, der stöd man dittills trodve fig hafwa uti en wäl rustad, stäende IIrme, funnits wara icke alldeles ofmwik: igt. Men ödet ware lofwadt: Ludwig! XI i Frankrike hittade en gyllene regel : divide et impera.Huru herrligt. itt den bibehållit fig ända in uti wåraf dagar, od) huru wäl förstår man ickel ätminstone i Paris) att begagna den.