formationer, föllo, når, wid Leipzig och 4 Belle Alliance, kraften, fom slungåt dem uppat, sjelf föll bruten och maktlös. Derefter uppfom en annan — mindre de nya idecrne. De förra blefwo, genom I MWiener-Congrefen och Heliga alliancen Aman wille ej med allwar försöka, huru: wida en förmålning emellan dessa idser unde blifwa hålsosam för det hela. Folken oppades och troddes; Regenterne tergierserade, och bi tills har man säkerligen begge hallen funnit fig bedragen på de vpäntade följderne — äfwen der, hwarest yrelsen gått ur Rewolutionens wagga, Ner på def örnwinge lyft sig till Sam: ällets högsta hdider. Der wore nåhända icke öfwerdrifwet, om wi påfto: o, att Regenterne å ena, och Folken å en andra sidan stå rustade emot hwarandra, ämpande om makten — icke med fwår: et, utan de förre på somliga ställen med gonmärket på Dynaftiffe interes: en anwändande lyckans och gunstens anliga retmedel, afledde åt alla klasser f samhällena, och de sednare med Tryck: ressen. Det år ej fråga om Winsten af enna ftrid för det hela, utan endaft för e ömsesige partierne. — Wi sade i der öregående, att det är Egoismen som går genom tiden — och detta torde genom et anförda wara bewisadt. Men twisten har ock en annan sida — elt naturlig, dock högt förderflig. Men: niskor, som kifwa, misstro hwarandra lltid. De finna grandet, men icke bjelken; lska det orimliga, hålla fig gerna till et öfwerspända; rädas stundom för jelfwa skuggan och fe uti motsidans al-1 a handlingar och yttranden någor antins en sweffullt, fördömligt eller i det min? ta klanderwärdt. — Motstånd och tadel, so ÄA Woo 1 FD i ec I AR JE Sr