VIE Duu TF Ropenyamn. Herr Ole Bull gaf d. 4 dennes på Kongl. theatern en Concert i twå afdelk: ningar. Alla biljetter woro utsålde och huset war alldeles fullt. Concer ten Hör: jades med Marschners Ouverture till Slottet Etna och en Duett af Bellini (af Operan Norma), fom söngs af Mam: sellerna Österberg och Kofod; den fift: nämnde emottogs med nägot deladt bi: fall. Derefter framträdde Hr Ole Bull, som mottogs med en särdeles gästwänlig applaus. Denna förtjente han fullfomligt, äfwen af dem, som woro obekante med hans tonzmirafler , genom det egna anspråkslösa, naturliga och blygsamma sätt, hwarpå han framträdde. Hans maner är ungefär sådant: Man tänke sig att uti ett privat sällskap af 6 till 8 personer under samtalets lopp man Fom: mit till att nämna Violinen, och en af gästerna frågat: Spelar Ni 2 och H:r Bull swarat ganska wårdslöst: Jag bar försökt det, och utan att låta länge bedja fig gör han nu sitt första försök! J en sådan anda syntes han oss först wisa sig på scenen; hans drägt war också helt och hållet fom en Engelsk Bent: lemans i ett middags-fållffap. — Han börjar med några stråkdrag, fom synas tillhöra den allmänna Violinkonsten, — en konst som wäl långe hos honom warit ur modet; men äfwen genom dessa skulle dock hwarje annan skörda mycket bifall; men strax efter denna allmänna inledning bif: wer man plötsligt upptagen i en ny ton:ffer., och man sitter hänryckt i der klara medwetande: Så fpelar man ice på jordens! — Herr Ole Bull skänker en werklighet åt de Grekiska Fablerne; lik en Orpheus aflägsnar han alla före: ställningar och intryck samt uppfyller själen helt och hållet med sina toner. Wi betwifle att wi någonsin warit witt: nen till en få odelad och spänd uppmårksamhet i en få stor församling. De bi: fallsyttringar, fom rikligen tilldelades honom, woro äfwen af en egen karaktär,