angar i hörnen. Framsor depa ut: ngar, och sålunda att de doldes, upp: pplade wi högar af tort gräs och qvi: r, för att hela natten underhålla en r eld, wid hwilken wåra Hottentotter lle waka. Wåra hästar och oxar förs in i fyrkanten och fastbundos wid ilen, och i midten af detta slags fåft: 1g stod wårt läger. KOfs: och bord: utpackades, wårt folk gick till arbe: och snart hade wi en god aftonmältid, i mi med munterhet förtärde. Natten bragte wi rätt behagligt. idigt om morgonen begåfwo wi oss er på resan. Det första tecken derpå, wi närmade oss Lejon war, att wi uno här och der benknotor af flera arter itiloper, som tjena dem till föda. På tredje dagen ankommo wi till sista erplatsen, hwarifrån sällskapet man: en börjar den stora jagten. Morgonen på woro wi uppe före dagningen. Wi gare woro främst; derefter följde till sft Hottentotterne och wåra betjenter, n buro wårt andra gewär. Wi till: ggalade en tämligen läng sträcka, utan se annat wildt än en och annan Gazell er Struts. Då ett owäder syntes wara i annal: nde, beslöto wi att begifwa oss ned i dal, sam låg framför oss, för att söka Igot skygd. Som jag händelsewis såg äg tillbaka, märkte jag art twenne ptteutotter, fom följde of, talade hemz t med hwarandra och sågo bortår efter got, som wisade sig på afstånd i dalens skgrund. Sedan de en stund samtalat rådslagit, sade den ene tämligen högt: er äro Lejon. Defa ord gingo från n till mun, få utt alla jägarne snart bro underrättade derom. Wi gjorde st halt och begge Hottentotterne imo nu fram, högt ropande: Der eg äro Lejon. Med detsamma wisade of något brunt, hwars form wi ej de urskilja, men fom rörde fig i dalens ga gräs. J detta ögonblick sågo wi kd stor glädje twenne Lejon resa sig In i Yet håna aräset. Kaniten IM för—