Oe upptråden Sweriges huswudstad, hwilka föröfwades under den få beryfta: de SFuni-natten, syntes of helt och hället wara af beskaffenhet art uteflutande tillhora Polismyndighetens handläggning. Stockholm med fin Öfwer: och Under: stäthällare samt Polismästare saknar ice embetsmän, fom borde funna hämma får dant okynne, fom gatpojkars wäld emot fönster och sysslolösa personers nattwans dringar. Wi funna sannerligen icke inse, hwarföre den militäriska styrkan skulle behöfwa tillitas förr, ån denna polis: myndighet, förfarande med moderation och urskillning, men dot med allwar och kraft, förklarat fina åtgärder wara fruktlösa. Wid denna punkt åter finnes ett annat håll, hwartill Polisstyrelsen bör i första hand taga sin tillflykt, innan den påkallar den fysiska styrkan — och detta år alla wälsinmade medborga: res förenade bemödanden att söka åter: föra de missledda til fans och eftertanka. Wi funna ej annat föreställa of, ån att Stockholms aktningkwärda borgerskap och i allmänhet hufwudstadens wälsinnade inwånare, genom den Moraliska kraften af en allmän famwerfan, frul: le hafwa kunnat och ännu skola Fun: na sätta en gräns för de fridstörande wåldsamheterna. Men, förutsatt äfwen att, emot wår I förmodan, den sista twångsutwägen, den wäpnade styrkans mellankomst, warit af I det werkliga behofwet påkallad, synas I wid def anwändande åtskilliga föreskifter swara owilkorligen nödwändige, derest ic: I fe den sednare willan skall blifwa wärre än den första. Det ligger neml. i sakens egen natur, att wåldet utan urfkillning anwändt, ifrån hwad håll fom helst, skall motwerka det ändamål man åsyftar, — lugnets återförande. Om således å ena sidan den okynniga framfarten förmedelst fönsters inslående, m. fl. yttranden af besinningslös råhet, måste bli föremål för polisens werksamhet efterå t, derest IfA ÅNonna yuolig HonAA SndamSlgenliaa