Panorama. Chateaubriand. Denne store man lefwer ensam och af: ndrad från det närwarande Paris i N:r 5 uti Rue PEnfer, bredvid Maria The sias kapell, hwarest Fru de Chateau: iand helgar fina dagar at gamla, wa: och fattiga Prefters skötsel. Det lilla otel Chateaubriand bebor har en öde och elankolisk belågenbher. Portwaktaren år ih gammal tjenare. fom en gång sag fin erre omgifwen af jordisk glans. J ots af det nårmwarande fimpla Icfnade: ttet har den store Ckribenten behällit gre af sina fordna tjen:re hos fig; ang hjerta kunde ide stota dem ifrån ida, och, ädelmedig fom wid bwarje till: ochlle, delar ban försakelsens bröd med ut m. Ädel i lyckan, stolt i olyckan, lugn ybid lidanden, som ensamt träffade hans gen person, medlidsam och känslofull, då an såg andras tårar rinna, aldrig nes ande den förtryckte sitt bistånd, lifwad år allt skönt och stort, gifmild intill den ögsta grad af sjelfförsakelse, fattig af elmod, obesticklig och utan tadel wisar fen moderne Eremiten i Rue dEnfer fig för of. Alla partier hafwa ärat hans Aarakter. Chateaubriano ensamt tror sig wpPara glömd och opåaktad. De Mid jord: hruset fästade menniskorna bekpmra fig aledes icke synnerligt om honom; men en insigtsfulla delen of Nationerna glöms ner icke tankewerldens Heroer. Sålun: a hafwa de twenne nyligen utkomna panden om Kongressen i Verona wäckt li S UD UV