höra Kaskadernas brusning, lundarnas susning. Lättare slår menniskohjertat i waknande wår. Det blir så warmt, det får röna känslor så sköna. Ack! men så kort blommar här wären — Det sköna flyr bort. Snart kommer hösten, den kulna, ängarna gulna. Hastigt också ungdomens leende dagar förgå. Kindernas rosor, de röda. åren föröda. En gång, o wår! gömmer mig jorden: din blick mig ej nar. Strö då på fridlysta kullen blommor i mullen! Högt ofwan skyn möter en skönare wårdag min syn. Englar ur guldmolnen blicka, wänligt de nicka. (W. L. T.)