Cltlaåndskt Nytt. Frankrike. Pa risz d. 23 Maj I går werkftålls des Furst Talleyrands begrafning. Lik: täget war så lysande som möjligt, ett detasdement Hussarer, Municipalgardet, en afdelning Sapeurer, Militärmusik och ett: Snfonteri:fompagni gick före lifwag: nen, fom drogs af 6 rikt prydda hästar; bärtäcket uppbars af Pärskammarens Pre: sident och tre af de Premier: Miniftrar, som sedan Julirewolutionen hafwa warit i styrclsen, Soult, Molte, och Broglie; i processienen anmärkte man de Kongl. wagnarne, Pärerne och de afsände från Deputerade Kammaren och de Akademi: er, af hwilka den aflione warit ledamot. Taget gick från Sorgchuset till Hunmel: färdskyrkan, hwars kupol war beklädd med swart, ech blote upplyst af lampor och facklor; på den pragtfulla katafalken sägs Furstens wapen, enoast prydt med 2 ordnar, Hederslegionen och Gyllenc Skinnet, och med dewisen: Re que Diou (Rien que Dieu, 2: Jntet utan Gud). Tidningen Commerce anmårfer: H:r dc Tallcyrand har under heta fin lefnad fört Konungarne bakom ljuset; det war billigt, att man på hans kista satte en sarkasm mot Budomen — Efter messan nedsäkte man blykistan i araffo: ret, hwarifrån den om några weckor skall upptagas, för att föras till Vellencay. Courier Fr, säger: Det war en af de eeremonier, hwars tillkännagifna innehåll man blott behöfwer läsa för att weta, buru derwid tillgått, hwarwid intet owäntadt, intet friwilligt kunde skapas el: ler ske, emedan det, från hwilket det owäntade och friwilliga utestutande utgår — Folket; icke war närwarande wid den. Wäderleken war missgynnande, just icke till förargelse för många nyfikne, ty åf: wen nyfikenheten saknades. Utom tvång: seln på de ställen, fom liktåget passerade förbil, erböd staden icke något owanligt städespel; allt: war. såsom wanligt och I