rdalag swarat, afsjöngs nedanstående verser, författade af Studeranden af Skanska Nationen N. Lilja. Efter åter tt vivat för Herr Landshöfdingen och css ädla tillkommande Fru, skedde åter: narschen till Lundagärd. Warsolen blickar från det höga Skön och mild på jorden ner, Och med frid i waknadt öga Blomman emot ljuset ler. Men der wår och solljus glöder Uppa lifwets blomsterhöjd, Triswas äfwen sångens bröder Under lefnadslust och fröjd. Medan menskohjertat hoppas På der sädeskorn man får, Kom Du bit, der tråden knoppas öÖfwer Lundagardens wär. Kom Du från den klara wågen, Hon som leker fri och glad J den gamla Ellenbogen, Hit till minnets skönsta stad. Trygg Du satt i höfdingborgen Der wid Dina lindars par Och en tillflygt under sorgen Och en tröst i striden war, Dock när Maj af kärlek brinner, Kärlcken är wårens gäst, Du hos of en blomma fianer, Wärdig till Din skönsta fest. Lycklig hon, som Dig får följa Wid Er walfart hand i hand Troget öfwer mödans bölja, Öfwer glädjens blomsterland. Säkert hon Din tröst skall wara Der wid Gundets blåa sjö Oh Din dag med ljus förklara Och Din wäg med rosor strö. För Er lifwets dagar flykte, Lyocklig bort i ro och frid, Och Din äras glans, Ditt rykte, Stråle kring en sömnsjuk tid! Och Din Brud hos nöden stille Sorgerna med hoppets ljus )! ) Fröken Louise Bennet har under be få år