pareder beder jag dd, att ingen må tro; iy der år en klar sak, att wi blef we af naturen slagne till slantar allihop. Låsaren må cj illa upptaga, att jag nadfägnar med paradorer, och will sluta med en, fom smakar ännu wärre och Iys! der få här: uppgif mig en enda anftalt i hela Swelrige, fom jag ide med apodsiktisk klarhet skall wisa wara i ett eller annat afjcende felaktig, ända från wårt bepric fade indelningswerk ända ned till wärt fattig: och skolewäsen; och om jag bemi: far detta, få beder jog läsaren öfwerse med mina öfriga paradoxer. Qmistofta i Mars 1838. D. Munck af Rosenschöld. 22