genem att synas handla å Majestätets wägnar, pa det emberåmannasdegpotismen må funna fiska i grumligt watten, ech föra båda statsmakterna bakom lju: set, i det den förespeglar Konungarne, art den förswarar dem mot folkens upp: rorsanda, men deremot will inbilla fol: fen, att den år en skyddande makt för folken mot Konungamaktens inkräktning pa folkfrihetens område. Har Jns. orätt i dessa åsigter, få De får han att blifwa wederlagd med skäl och bewis; men icke genom den förföljel: se, fom i sekler lärt sanningen och för: nuftek art tiga. Men utan twifwel bar folket hunnit den grad af upplysning, att der kan bedömma sanna förbållan: det. Ämnet förtjenar att diskuteras uti rikcts förnämsta Tidningar; men ifyns nerbet att behjertas af folfreprefentatio: nen wid nästa Riksdag, och då förtjenar den författare tack men icke förföljjel se, som alldraförst fäst allmänna uppmårt: fon heten på en af de wigtigaste frågor: na i samhällsläran. Men hittills har ätminstone detta maktpaliggande ämne aicrig blifwit föremål för tryckfrihetens wälsignade anwändande, tilläfwentyrs emedan wår tryckfrihet skall erfaras war ra ingen, då den enda werkliga makt, fom finnes i Swerige, uppjagas, liksom björnen ur sitt hide. Men detta nytti: ga rön bår dock en gång förföfag, på det de båda Statsmakterna med fåfer: bet må Seddmma fin egen råtta frånds